Att lära sig att 3D printa
Hur många gånger har jag inte tänkt, det där med 3d printing, vilken fluga. Vet inte riktigt hur det gick till, men nu sitter jag här med en egen 3d printer. Naturligtvis kommer jag att dela med mig av vad jag lär mig här på bloggen.
Det finns väldigt många olika printers att välja mellan. Jag tror inte att skillnaden egentligen är så stor när man köper en för hobbybruk. Men eftersom jag varken har 3d printat eller 3d caddat tidigare tänkte jag att jag behöver något som gör det enkelt för mig. Printern är för mig ett verktyg, inte en hobby. Den kommer att användas för att skapa saker - precis som svetsen används för att sammanfoga metall. Det är lätt att hitta färdiga modeller att ladda hem och skriva ut. Det är inte detta som lockar mig. Naturligtvis kommer jag att skriva ut andras designs också, men det är att skapa mitt eget som verkligen lockar.
Mitt val föll på en Bambu Lab X1C. Den stora anledningen till detta var att det är en snabb printer som kan hantera mycket av printandet själv. Jag behöver inte vara någon expert på skrivare och skrivarteknik för att ha möjligheten att skriva ut med bra resultat på den. Jag valde en enhet med en automatisk materialbytare (en AMS) så att jag kan skriva ut med flera olika färger, men också för att automatiskt byta rullar när en blir tom. Den andra anledningen till att valet föll på denna skrivare var att den kommer med en ståltopp. Med den kan man skriva ut mer exklusiva material som t.ex. kolfiberförstärkt nylon vilket jag kommer att göra.
Jag har ett flertal projekt som nu blir möjliga att genomföra. Lotta, min Land Rover Freelander 1, står och väntar på att få en ny kamrem. För att göra denna operation vill jag låsa kamdrevet och svänghjulet. Ja, man kan köpa färdiga verktyg för detta, men det är något speciellt när man klarar av att tillverka något själv. Jag har även ett antal projekt där jag behöver bygga lådor för olika pico-projekt där skrivaren kommer att komma väl till pass.
Första printen blev så klart 3d printing världens motsvarighet till “Hello, World!”, en Benchy. Den karakteristiska plastbåten som alla skriver ut. Sedan blev det en plastskrapa för att ta bort printrester från utskriftsplattan. Men utskrift nummer 3 var mitt första egna projekt.
Om ett tag kommer en video ut på YouTube-kanalen där jag felsöker och lagar ett elverk. Elverket dansar runt på golvet när det är startat eftersom dess fötter är väldigt dåliga. Detta var en perfekt utmaning tyckte jag. Jag designade två fötter; en fot som skall vara nära hjulen på elverket och en annan på andra sidan av elverket.
Jag caddade lite i gymnasiet, för så där 100 år sedan. Det är med andra ord mer eller mindre helt nytt för mig att cadda. Jag hittade ett verktyg för iPad som heter Shap3r 3D vilket är ett väldigt avancerat 3d modelleringsprogram. Fördelen med att ha det på Ipaden är att jag kan modellera när jag har en liten stund över. Om jag var tvungen att gå och sätta mig vid datorn för att skissa på något är sannolikheten stor att jag aldrig skulle bli klar med någon design alls.
Det är klart en viss inlärningströskel på att arbeta med programmet. Men jag kom i gång relativt fort. Nu har jag inte gjort några väldigt avancerade modeller ännu. Det finns mycket hjälp att få online och det finns mycket videomaterial att grotta ner sig i på YouTube. Jag är väldigt nöjd med resultatet av mina elverksfötter.
Fötterna tog ungefär en timme att skriva ut. När jag kan se något som jag själv har tänkt ut, designat och sedan tillverkat blir jag väldigt glad. Det är en stor tillfredställelse att se de små plastfötterna utskrivna på mitt skrivbord. Jag har med all sannolikhet gjort en massa fel när jag designade dem, men enda sättet att lära sig är ju att göra. Att testa och försöka.
När jag ser den färdiga produkten kommer jag också på förbättringar som jag kunde ha gjort. Ett skruvhål underifrån för att säkert fästa foten hade varit riktigt bra. Men nu skall vi testa och se om mina fötter passar på elverket.
